Postat i: Jag är dum i huvudet
Jag var så trött igår att jag knappt kunde prata. Det jag väl sa var så dumt att jag borde ha varit tyst (på tal om ingenting sa jag t ex ”tur att jag köpte fil igår”). Hur som helst bestämde jag mig för att vara hemma och ligga i sägen med datorn på magen hela kvällen istället för att gå på klubb och dansa. Jag såg två avsnitt av True blood och två avsnitt av den där Chanel-serien. Det enda negativa var att jag glömde gräddfilen när jag köpte chips och dipp och tvingades därför blanda hot and sweet med a-fil. Det såg ut som tapetklister, men smakade fil.
Postat i: Jag är dum i huvudet
Nästan inget kan få mig så gråtfärdig som tekniska prylar som inte funkar. Idag är det skrivarmonstret som vägrar att scanna. Jag har installerat drivrutiner och gjort allt möjligt men det händer absolut ingenting. Måste få det gjort senast imorgon. Grät nästan för att jag var så arg. Nu har jag varit och simmat en kort bit och har slutat vara arg, men jag funderar starkt på att göra mig av med skrället eftersom mitt liv inte har blivit ett dugg lättare tack vare den. Snarare tvärtom.
För fem dagar sedan köpte jag min cykel, en skruttig röd Mustang, för 700 kronor. Till saken hör att det är väldigt svårt att hitta en begagnad cykel att köpa vitt och om man gör det kostar de nästan alltid en bra bit över 1000 kronor. Jag trodde alltså att jag hade gjort ett fynd.
Så här mycket har den kostat hittills:
Lysen: 59 kronor
Lås: 145 kronor
Cykelkorg: 100 kronor + en från Clas Ohlson för 119 kronor som var värdelös och numera fungerar som förvaring för vantar
Punktering, både däck och slang måste bytas: 250 kronor
=673 kronor
Hejdå alla pengar!
