KÄRA DAGBOK

Det är en lång historia, men igår struttade jag runt i Uppsala i mina konstigaste kläder och spelade bowling, drack mycket vin, vann en rap-battle och dansade väldigt mycket.

Igår hade vi brunchfest här i huset. Cirka tjugo hemmafruar kom för att dricka sex sorters champagnedrinkar som jag och min syster hade gjort, köpa jättefula och jättedyra smycken, äta små pajer och mingla. Hade jag inte glömt kamerasladden i Sverige hade jag kunnat visa hur bisarrt det var.

Första dagen var vi med pappas fru och fick manikyr och pedikyr.
Mitt första misstag var att ha kjol på mig, dessutom en ganska kort. Massagestolarna man sitter i brukar alltid vara höj- och sänkbara, men de här var förstås inte det. Jag fick sitta med en handduk över benen för att inte visa trosorna (personen som gör fötterna sitter ju liksom under en).
Mitt andra misstag var att välja svartlila nagellack. De frågade inte ens om jag ville ha blommor på stortårna (vilket jag naturligtvis inte ville, men de tjatar alltid om det).
Mitt tredje misstag var att jag inte kunde med att bitcha. Hon som gjorde händerna tjatade om mina ögonbryn från början till slut. De var förskräckliga och jag var tvungen att låta henne vaxa dem. Alltså detta tjatade hon om i kanske 20 minuter. Jag sa nej, jag vill inte. Hon sa jo, du måste. Det blev inga ögonbryn vaxade, men däremot tvingades jag ge henne fem dollar i dricks. Så jävla oförtjänt.

Om jag inte hade rakat benen eller sminkat mig innan vi åkte dit hade de väl inte släppt in mig.

Och ja, igår morse plockade jag de förbannade ögonbrynen.

Var och bowlade med tre fräcka dudes igår. Två av dem raggade upp två sextonåriga brudar. Fräscht! Jag fick iofs också en minderårig kompis. En fyraåring kom fram till mig och sa ”I want to be your friend” för att hon tyckte att jag hade så fin kjol.
För övrigt vann jag bowlingen.

Nu är det bestämt, om fyra dagar sitter jag på ett plan till pappa.

Nu är jag glad igen, efter att äntligen ha fått köra med min gamla vanliga bil med skitsvag motor. Äntligen funkade allt med fötterna och huvudet. Var himla bra idag faktiskt. Som om inte det vore gott nog har jag dessutom fått tre veckors körlektionsfria veckor i väntan på halkbanan. Vet inte riktigt vad jag ska göra med dem.
Antingen försöker jag fixa en tidigare halkbanetid och ev uppkörning innan skolan börjar, eller så åker jag och hälsar på pappa i Usa. Som om inte det vore göttigt nog spelar Bob Dylan och Willie Nelson i hans stad alldeles snart. Åh. Vi får se. Det blir bra hur som.

Började på körskolan idag. Har aldrig kört förut. Andra körlektionen var jag ute i trafiken och körde på fyrans växel. Livrädd, men ändå ganska mallig.
Jag har hållt på med körning och teori i elva timmar idag. Är slut i varenda muskel och all kognitiv kapacitet är förbrukad. Imorgon är det dags igen. Måste sova.